Kvalitetstid! Borde vi inte fråga barnen?
8 november 2016, Av Trine Kolding, författare och Danmarks ledande tidsexpert.
Som inspiration till månadens nyhetsbrev skickade Anne i Ugeplan.dk en länk till artikeln till mig "Filosof: 'Kvalitetstid' är ett skräpord" (Berlingske Tidende, 16 februari 2013), som tar begreppet 'kvalitetstid' under kärleksfull vård.
Här är några citat från artikeln:
"Det är ett försök att uppgradera kortvariga stunder med barnen till något av speciell kvalitet. Det har konstruerats som en ursäkt för att inte vara med dina barn längre. Du nämner att den knappa tiden du har för kul är bättre än allt annat.”
”Det är tiden då man ägnar sig åt barnet utan störande inslag, och när man är känslig för dess signaler. Kvalitetstid är därför den tid då vi lyssnar på våra barn. Om du tar en ledig dag för att ha kvalitetstid med barnet, och om det är upptaget av något som inte involverar den vuxne, måste du också vara beredd att lämna honom ifred.”
Vad menar jag själv?
Jag funderade länge på vad jag egentligen tycker om kvalitetstid.
Jag tänkte på alla gånger jag har hämtat barnen tidigt från institutionen så att vi verkligen kunde trivas tillsammans. Tog en längre semester så vi kunde ha extra tid tillsammans. Planerade alla typer av aktiviteter så att mina barn kunde tänka tillbaka på sin lyckliga barndom med mycket kvalitetstid med mamma.
Låter inte det fantastiskt? Och är jag inte bara världens bästa mamma?
Ärligt talat kan jag också framkalla minnen av hur mycket jag såg fram emot att komma tillbaka till jobbet efter ett långt sommarlov med små barn. Minnen från eftermiddagar som var allt annat än trevliga för att ungarna var trötta eller bara ville ha något helt annat än vad jag föreställt mig att vi skulle göra.
Klar – redo – tillbaka!
Särskilt minns jag en gång mina föräldrar hade bjudit in oss till att göra brunkakor en lördag i december. Alla gamla brownieburkar hade hittats, vaxduken rullad ut och ljusen tänts. Kort sagt, vi var redo för det ultimata familjejulnöjet.
Efter en kvart hade killarna ätit sig mätta på deg och var allmänt trötta på jularrangemang, så de lekte mycket hellre med tågspåret intill. Så framför mig och min pappa låg nu tre kilo massiv deg och väntade. Se till att scrolla och skriva ut!
Dags för närvaron att uppstå
Om jag ska vara helt ärlig så har jag själv inte blivit mycket klokare på vad jag menar med kvalitetstid.
Jag tror att det är viktigt att vara närvarande i relationen med våra barn.
Jag tror inte att vi kan schemalägga oss för att ha den typen av tid vid specifika tidpunkter när det bara passar in i vår kalender.
Därför tror jag också att det är en bra idé att ägna en viss del av dygnets vakna timmar åt familjelivet, så att det finns tid för den nära samvaron att uppstå.
Fråga barnen dock!
Så långt kom jag tills det slog mig att det i princip inte spelar så stor roll vad jag och andra vuxna tycker! Varför frågar vi inte barnen? Det handlar trots allt om dem.
I skrivande stund har jag inte kunnat hitta en artikel där barnen hörs.
Egentligen är det både tankeväckande och skrämmande att barnen inte får komma till tals i en så viktig debatt: Tid tillsammans med familjen. Har du frågat ditt barn/barn nyligen?
Vad säger barnet själv?
Jag skyndade mig att befria min 11-årige son, som råkade vara hemma medan jag skrev:
- "Vad tycker du om ordet 'kvalitetstid'?"
- "Inte så mycket. Vad är det?”, svarade han.
– "Tid när ni är tillsammans och verkligen trivs", försökte jag förklara.
- "...", bullrig tystnad från son.
– "Tycker du att vi har tillräckligt med tid tillsammans som familj?", försökte jag få igång en dialog.
- "Jag vet inte vad du menar med 'tillräckligt med tid'?"
– "Saknar du att vi har mer tid tillsammans?" Jag kunde höra själv att samtalet blev lite besvärligt.
– "Jag saknar mest att de inte fortsätter fråga om allt möjligt!", suckade han högt, när jag uppenbarligen hade stört honom mitt i en väldigt viktig video på Youtube.
Sålunda på plats av min son smög jag mig tillbaka till mitt tangentbord och tänkte att närvaro och bra prat verkligen inte är något man kan driva igenom när det bara passar in i de vuxnas kram.
Det ska dock inte hindra mig från att ta upp samtalet igen, för jag tror faktiskt att det är barnens röst som är viktigast i debatten om kvalitetstid.
Nu går jag bara och väntar på när min son tycker att han har tid och lust att prata med sin mamma om när han tycker att vår tid tillsammans är bäst!
Många hälsningar, Trine på trinekolding.dk och Anne på Ugeplan.dk :)
Vill du få dessa artiklar automatiskt?